Vandring på GR5 i Luxemburg - Ouren till Vianden (dag 2)

Efter en trevlig och inte så kall natt under presenningen fortsätter vi mot Vianden. Vädret är återigen en dröm, så att de första fjärilarna redan orsakar vårfeber hos en del människor.

I bergen var det ganska varmt i morse, runt sju grader, men dalarna var iskalla och täckta av isfrost. Sidovågor stiger upp från ängarna genom den redan varma februarisolen.

Hårriset

Och där, i en dal, upptäcker vi en särskild egenskap som kallas håris eller isull (se bilderna ovan). På avstånd ser det ut att vara en svamp, men nej, det är faktiskt en ganska sällsynt form av is, som bara kan ses under mycket speciella förhållanden. Här är en kort sammanfattning från LWG Bavaria: Vid detta naturfenomen bildas ishår på döda grenar av lövträd. Det speciella med denna isform är att den inte växer som en istapp i ändarna, utan från basen. För att håris ska kunna bildas måste det ha regnat mycket under en eller två dagar innan och temperaturen måste då ligga strax kring fryspunkten. Detta måste följas av en period utan vind. Temperaturen måste sedan sjunka under fryspunkten för att is ska kunna bildas. Men det får inte heller bli för kallt, så att processen i grenen inte stannar upp. Strukturernas tillväxt sker genom att vattnet först fryser i toppen och expanderar. Men ytterligare vatten trycks in från grenens insida. När det når ytan fryser det också och expanderar. Enligt en studie utlöses hårisen av mycelet från vinteraktiva svampar, vars aeroba ämnesomsättning producerar gaser som förskjuter det vatten som finns i träet till ytan. Man har funnit att hårris endast växer på döda grenar av lövträd som koloniserats av den rosenskimrande geléskorpan (Exidiopsis effusa). De exakta kemiska och fysikaliska processer som ger upphov till ishåren är fortfarande oklara. Forskarna upptäckte dock rester av organiska ämnen i de smälta ishåren. Bland dessa fanns lignin. Ishårforskaren Mätzler misstänker att ligninet eller ett liknande ämne gör att isen behåller sin ovanliga form. Hårriset kan därmed fungera som ett slags frostskydd för trädsvampen. På så sätt fryser vattnet inte i grenen där svampen lever, utan utanför. Den energi som frigörs under frysningsprocessen gör också att grenen blir något varmare än omgivningen. Så mycket för idag i ämnet biologi.

Energi genom vatten

I dag går vår vandring mindre ofta längs Our River, utan oftare i sidodalarna och över ibland ansträngande uppförsbackar, som gör att våra krafter minskar mer och mer. Efter gårdagens ansträngande dag har vi mycket att kämpa för. Dessutom finns det oframkomliga passager på grund av vindbrott i branta sluttningar, men vi fortsätter att kämpa oss uppför berget. På toppen når vi pumpkraftverket Vianden, som så vitt vi vet är det enda i vår omedelbara närhet. Den konstgjorda vattenbassängen på 509 meter över havet används tillsammans med reservoaren i dalen för att lagra energi i form av vatten. I tider då lite energi förbrukas i form av elektricitet används överskottsenergin för att pumpa upp vattnet i den övre bassängen. När mycket el/energi förbrukas producerar pumpkraftverket energi genom att släppa ut vatten från den övre bassängen genom turbinerna och på så sätt generera energi. Det är alltså inget annat än ett stort batteri på toppen av berget. Pumpkraftverket byggdes mellan 1954 och 1964 och går tillbaka på planer från 1925. Så mycket för i dag på temat teknik.

Härifrån är det en lugn nedförsbacke mot Vianden, förbi linbanan som gärna tar turister upp på berget och sedan vidare med vacker utsikt över slottet Vianden. Vår tur slutar idag och här tidigare än planerat, eftersom våra batterier var på sin lägsta nivå. Vi vill här passa på att berömma Luxemburgs kollektivtrafiksystem. I Vianden, som är ganska lantligt beläget, går bussar varje timme på söndagar till närliggande Diekirch - gratis, precis som i resten av Luxemburg. Det skulle vara otänkbart i Tyskland. Så vi utnyttjade denna möjlighet och blev körda till bilen som stod parkerad vid vår egentliga destination. Vi ses snart på GR5, de första etapperna var mer än natursköna!

Vad är GR5?

GR5, en europeisk långväga vandringsled! GR5 börjar i Nederländerna vid Hoek van Holland, går genom Belgien, Luxemburg och Frankrike via Vogeserna, Jura och de maritima alperna och slutar efter 2080 kilometer vid Medelhavet i närheten av Nice. Och vad har det med oss att göra? Människor gillar att sätta upp mål i sina liv - och varför inte någon gång kunna säga att man har gått från Nordsjön till Medelhavet i vandringskängor? Så nu har vi ett nytt projekt! När tiden tillåter kommer vi att ta oss an GR5 och vandra den i olika etapper. Ibland bara som helgturer över sträckor som ligger nära oss, eller som längre turer när semestrar och Corona-reglerna tillåter det. Let's go, bonjour GR5! Eller Moieeen, som luxemburgarna gärna hälsar på varandra när som helst på dygnet!

Video från vandringen på GR5

Tur på GR5 vid Komoot