Dag 97 av vår resa - 6300 km körda

Vår resa längs den marockanska kusten fortsatte. Vi tillbringade fyra vackra dagar på den lilla campingplatsen vid Plage de Bhibehmen till slut, vid någon tidpunkt, var det dags att fortsätta att Essaouira att resa. Vi hade bara en kort sträcka på knappt 80 kilometer framför oss idag. Sökandet efter en plats nära staden Pitch var återigen svårt, eftersom det inte finns någon lämplig campingplats eller campingplats i stadens omedelbara närhet. Det är möjligt att stå och sova på en eller två platser direkt i staden, men det var för mycket av en stressig situation för oss. Som utgångspunkt för vår sightseeingtur valde vi den Camping Soleil Sidi Kaouki i byn med samma namn, som ligger cirka 20 kilometer söder om Essaouira, direkt vid stranden. Här tar man hand om Ali mycket vänligt om sina gäster. På morgonen finns det till och med gratis färskt bröd direkt på plats. Som på många platser i Marocko måste dock platsen på campingen fyllas med många kära. Gatuhundar delas. Och eftersom hundarna ibland också vakar över platsen på natten är nattligt hundskällande förprogrammerat. Så om du sover lätt bör du tänka på öronproppar eller undvika området helt och hållet.

Hur tar man sig härifrån till Essaouira? Du har två alternativ för en resa till centrum. Antingen tar du Busssom åker fyra till fem gånger om dagen, eller, som vi, tar du Grand Taxi. Vid det stora torget, vid ingången till Sidi Kaouki taxi och buss avgår. Med lite väntetid står en taxi redo och om du har tur reser du inte ensam och betalar bara 15 dirhams per person. Tillbaka på kvällen måste du köra ensam och betala 100 dirhams för hela taxin, beroende på din förhandlingsförmåga. Fortfarande ett acceptabelt pris för en halvtimmes körning.

Essaouira

I Essaouira besökte vi bara medinan för att shoppa och äta. Den är enorm med oändliga gränder och omgiven av en gammal stadsmur. Det är ett liv och rörelse som i alla andra marockanska medinor eller souker.

Efter två dagars sightseeing i Essaouira lämnade vi Sidi Kaouki och började en ny, minnesvärd dag. Du kommer att få veta varför om en stund. Vår destination var Taghazoutsom också ligger direkt vid havet igen. Landskapet blev mer bergigt, kargare, torrare och den Argan träd dominerade nu landskapet. Vid sidan av vägen vinkade försäljarna till resenärerna för att kanske sälja en av sina dyrbara arganoljor, men det var inte många turister på vägen. Vi avstod från detta för tillfället och planerade att besöka ett kooperativ senare när tillfälle gavs. Några kilometer före Taghazout mötte vägen havet igen och klippor bildade slutet på det drömlika havet med höga vågor.

Vi har redan bestämt oss för att hitta en plats att Fristående att söka. Till slut var det dags igen och vi kunde klara oss utan campingplatsens bekvämlighet. Campinggästerna, mestadels surfare här, stod redan uppradade på klipporna och en liten skylt visade oss vägen till Desert PointVårt nya hem för de närmaste dagarna. Vi letade efter en trevlig plats med en fantastisk utsikt mellan arganträd och efter en kort tid hade vi en flock gatuhundar runt omkring oss. Olika färger, olika storlekar och den ena mer kärleksfull och gosig än den andra. Så vi packade upp vårt förråd av hundmat och matade flocken för tillfället.

Lilla Nisha

Men sedan, under en kort promenad på klipporna, upptäckte vi en små valpar. Hunden var tydligen bara fyra eller fem månader gammal och var helt utmärglad. Hennes revben tryckte igenom pälsen, svansen var ihoprullad och hon var mycket blyg. Modern och de andra valparna fanns inte att se någonstans. Vi försökte ge henne något att äta, men det var svårare än vi trodde. För det första var hon så svag att hon knappt åt något och för det andra hade hon sin sovplats under en taggig häck och så fort vi gick till henne med mat kom hela flocken efter oss och den blyga valpen kröp tillbaka in i sin lilla grotta. Så vi brukar dela upp oss. En gav mat till flocken och den andra smög sig fram till valpen. Lyckligtvis tog hon mer och mer mat allteftersom tiden gick.

Nu stod vi på vår nya plats och hade plötsligt en uppgift. Vi var tvungna att ta hand om den lilla valpen och på något sätt vårda henne. Vi gav henne medicin mot maskar och andra parasiter. Den lilla hade förmodligen inte överlevt mer än en dag eller två om vi inte hade tagit hand om henne. Samma öde verkar ha drabbat resten av kullen. Men vad kan man göra? Man kan inte bara lämna ett sådant litet stycke elände att dö. Området runt vår husbil tillhörde ungefär fem hundar och de mådde bra och var välmatade. Då och då kom fler hundar förbi, förmodligen på turné från andra områden. Dessa hundar hade det uppenbarligen ganska bra. Förutsättningen för överlevnad är att tigga om mat och vatten, och eftersom det fanns många surfare, turister och campare i området var hundarnas överlevnad inget problem. Men valpen var så blyg och kunde inte göra just det. Han var så extremt försvagad att han inte kunde integreras i flocken.

Och så gick tiden. Den planerade en natt på Desert Point blev snabbt till två, tre och fyra. Vi bodde tillsammans med hundflocken. Vi satt med utsikt över det brusande havet och det fanns alltid en gäst runt omkring oss. Vi matade flitigt på morgonen och på kvällen. Vissa hundar låg hos oss, de andra såg vi långt nere vid havet när de lekte eller strosade i vattnet. På kvällarna tog vi ut våra hundar på promenad och de var sex eller sju stycken. Och på natten? En tik, låt oss bara kalla henne "Blacky", en liten svart schäfermisk hund, stannade alltid hos oss. Hon hälsade på oss på morgonen, fick sin mat, låg under husbilen i skuggan under dagen, fick sin mat igen på kvällen och sov med oss igen under natten, eventuellt på våra stolar, som hon gillade att gnaga på.

Vid en viss tidpunkt var våra förnödenheter uttömda. Vår mänskliga mat och även gatuhundens mat. Så det var dags att handla. Vi lämnade klipporna och Blacky och andra travade bakom oss. Vi fruktade att de skulle följa efter oss längre ner på vägen, men lyckligtvis hände det inte. Nästa stora shoppingmöjlighet var Agadir och vi körde drygt 80 kilometer den dagen för våra ärenden. Tillbaka på vårt ställe blev vi glatt välkomnade av Blacky och de andra sent på eftermiddagen. Den lilla valpen var förstås kvar och fick äntligen lite riktig valpmat. Med tiden blev hon mer och mer tillitsfull och efter fem dagar lyckades vi för första gången röra vid henne och smeka hennes mage. Vilken underbar upplevelse.

Under tiden började vi fundera på vad vi skulle göra med den lilla. Hon hade gått upp några gram de senaste dagarna, men skulle hon klara sig utan oss? Hon skulle aldrig gå och tigga hos andra campare och skulle så småningom svälta ihjäl. Vi tänkte mycket på saken och började undersöka om det fanns någon möjlighet att ta emot henne någonstans. I Agadir fanns det olika djurskyddsorganisationer som tog emot djur i nöd, men de var antingen olämpliga av vissa skäl eller hopplöst överbelastade och tog inte längre emot djur. Efter mycket övervägande bestämde vi oss slutligen för att ta med oss den lilla på vår resa. Trots tvivel om huruvida det skulle fungera med tre hundar i husbilen. Och hon har nu fått sitt namn... NISHA!

Efter en vecka på Desert Point Vår sista kväll närmade sig. Det var en sorglig känsla att lämna gatuhundarna bakom sig, eftersom vi hade blivit mycket förtjusta i dem under den korta tiden. Vi tog en sista kvällspromenad och letade efter Nisha. Hon hade krupit tillbaka in i sitt skyddshus. Vi lockade fram henne med lite mat och bam, Nisha togs snabbt i våra armar och bars till husbilen. Där var hon i sitt nya hem och hon såg sig skeptiskt omkring. Masou och Youma luktade på henne och välkomnade henne. Så det var det. Vi tillbringade den första natten tillsammans och undrade när vi skulle behöva ta ut henne för första gången på kvällen eller hur vår husbil skulle se ut på morgonen. Men allt var bra. Vi vaknade på morgonen, den lilla hade inte checkat in under natten och det fanns inga obehagliga överraskningar. Vilken tur på en sorglig morgon trots allt. Vi gjorde vår sista promenad med packet och tog farväl av de andra camparna. Blacky satt där och tittade på oss och insåg kanske att vi inte kommer tillbaka den här gången. Tyvärr fanns det inte längre plats för en fjärde hund, men vi visste att hon var väl omhändertagen här. Vi gav henne en sista kram och gav oss slutligen iväg på vår resa.

Vår körsträcka i denna artikel

Med bilder och platser (zooma in och klicka på punkter), röd prick = bilder, grön prick = övernattning).

Se vår resa på Youtube